Clerks. X
1994 var året då Kevin Smith debuterade som regissör, producent, skådespelare och manusförfattare med sin film ”Clerks.”. Sedan den här filmen gjordes har han hunnit bygga upp ett mindre universum med filmer och böcker som bland annat refererar till varandra, serietidningar och kultfilmer som ”Star Wars”. Hans filmproduktionsföretag heter ”View Askew Production” och universumet han byggt upp kallar han ”View Askewniverse”. Hela filmen kostade sammanlagt $27,000 och finansierades bland annat genom att Kevin Smith sålde av sin seriesamling. Något som han nog inte ångrar idag eftersom att han med de $230,000 som filmen drog in efter att ha vunnit ”Filmmakers trophy” på ”Sundance Film Festival” kunde köpa tillbaka sin seriesamling. Filmen utspelar sig näst intill uteslutande i och kring butiken ”Quick stop groceries” och Kevin Smith har minst sagt varit konstruktiv för att variera scenerna i filmen. Det finns till och med en hockeymatch som utspelar sig på taket av ”Quick stop”.
Det som utmärker denna nördarnas konung är att han sätter dialogen i centrum, vilket man verkligen märker i Clerks. Det finns ingen film som genererat så många internskämt och citat i min bekantskapskrets som ”Clerks”-filmerna gjort (det finns en minst lika sevärd uppföljare) och för att inte missa något rekommenderar jag att man ser den med engelsk textning (svensk om man inte är så bra på engelska). Dialogen kan uppfattas som ganska hård och vulgär men är under ytan väldigt mänsklig och varm. Filmen fick till och med hårdaste censuren av MPAA enbart grundat på monologen, något som i och för sig överklagades och senare sänktes.
Handlingen börjar med att man får se hur Dante Hicks (Brian O’Halloran) påtagligt trött och sliten blir inringd till jobbet på sin lediga dag. Dante Hicks är 22 år, har hoppat av skolan och börjar känna pressen att han måste göra något med sitt liv. Eller som hans vän, Randal (Jeff Anderson) som jobbar i videoaffären mitt emot uttrycker det ”Shit or get of the pot”. Randal är aldrig rädd att tala om sanningen för folk och han är inte typen som förfinar den heller. När Randal, en halvtimme för sent, väl kommer till jobbet går han, istället för att öppna upp butiken, raka vägen in till ”Quick stop”, snackar skit med Dante och förolämpar kunder. Den här dagen visar sig bli en lång och inte helt problemfri arbetsdag för Dante. Någon har bland annat tryckt tuggummi i hänglåsen för skyltfönstren (en snygg nödlösning från Kevin Smiths sida eftersom alla inomhusscener spelades in efter stängningsdags när det började bli mörkt ute) så Dante gör en hemmagjord skyllt med hjälp av skoputs och underlakan med texten ” I ASSURE YOU WE ARE OPEN” och hänger upp över de stängda skyltfönstren. ”I’m not even supposed to be here today” är en replik som Dante då och då uppgivet utbrister genom hela filmen. Denna replik är något som Smith refererar till i näst intill alla av hans filmer. Förutom dessa två huvudpersoner får vi träffa ett antal andra unika karaktärer bland annat Jay (Jason Mewes) och Silent Bob (självaste Kevin Smith) som två pundare som står och dealar utanför affären. En utav mina favoritscener i filmen är när de pratar med en ryss metalsångare som ska imponera på en tjej genom att serenera låten ”Berserker” och visa sitt ”metal face”. Låten går i stil med ”My love for you is like a truck BERSERKER! Would you like some making f*ck BERSERKER?”. En annan av mina favoritscener är efter att en av Dantes gamla flammor bestämmer sig för att komma tillbaka till honom och Randal ser att Dante blint bara kastar sig över henne. I en dialog mellan henne och Randal avslutar Randal helt utan sin vanliga spydiga ironi med att säga ”Break his heart again this time, and I’ll kill ya. Nothing personal.”.
Sammanfattningsvis kan man säga att ”Clerks.” är en film med stort hjärta men minst lika stor käft som bör ses av alla över 20 år. Har man svårt för ovårdat språk och/eller svart vit lågupplöst bildkvalitet får man kanske anstränga sig lite extra för att uppskatta denna oslipade diamant.