Om natten
Stockholm är som en välkomnande hand som greppar dig, som sen släpper men ändå låter dig stanna kvar i värmen.
En stad som andas om dagen och viskar om natten. En stad som byggs på höjden av människors berättelser.
Vi får träffa dem som fortsätter att förflytta sig resten av dygnet utanför storstadsbornas fönster, om natten, och de första som tar emot den nya dagen. Filmen Om natten öppnar lite upp nattmänniskorna, vi får höra berättelser om liv, död, konst, kärlek, musik, hemlöshet, hopp, glädje och tacksamhet. En film som inte bara fantiserar om vad personerna som sitter framför dig på tunnelbanan har för inneboende historier. En film som går mycket längre. En film som talar med dem.
En film som håller dig i handen, en film som får dig att känna av livet igen. För när har du tänkt på något utanför din krocktestade bubbla senast?
Stockholm är människorna vi inte kan. Stockholm är den ständigt pulserande staden.
Om natten öppnar en liten dörr in till den euforiska, kärleksfulla och ibland farliga staden. Du kanske sugs in men kommer alltid att veta att hjärtan slår ibland andra på käften, drömmer sig bort i vimlet eller förlorar sitt slag. Om natten skildrar berättelser som lägger sig som en enorm väv över hela Stockholm. En omöjlig väv att vika ihop och ta på.
När kamerorna stängdes av var inte väven och människorna densamma.
Men vi har en liten aning om vad vi egentligen inte riktigt visste om natten.
Se den i SVT Play här, senast den 31 december 2009.