(500) Days of Summer

Av: Tobias Johansson

Existerar kärlek vid första ögonkastet? Finns det något som kan kallas för ödet? (500) Days of Summer handlar om just dessa frågeställningar.

Tom Hansen (Joseph Gordon-Lewitt) tror kompromisslöst på äkta kärlek och ödet. Tom är en ung man vars arkitektdrömmar inte riktigt uppfyllts, istället arbetar han på ett företag där han skriver diverse gratulationskort. Men hans liv förändras drastiskt när han för första gången träffar den nya assistenten på företaget, Summer Finn (Zooey Deschanel). Summer delar dock inte Toms tankar angående ödet och kärlek vid första ögonkastet, faktum är att Summer inte tror på kärlek överhuvudtaget. Kärleken, om det nu finns någon, är inte alltid en smärtfri och underbar process. Är det möjligtvis så att Tom glorifierar kärleken? För visst vill man alltid att ens förväntningar ska stämma överens med verkligen, men det händer sällan. (500) Days of Summer summerar, genom flashbacks, Tom Hansens 500 dagar med Summer Finn.

(500) Days of Summer kan i sin icke linjära struktur ibland verka osammanhängande men regissören Marc Webb har istället vänt detta till sin egen fördel genom ett lekfullt och idérikt regisserande. Och efter en lite tråkig och intetsägande inledning växer filmen sig stark när de båda huvudkaraktärernas relation sätts i fokus. Webb tänjer på gränserna för den normala strukturen och de normer som vi är vana att se i en kommersiell romantisk film. Något som han har lyckats väldigt bra med. Den uppmärksamme åskådaren kan även njuta av filmens ständiga referenser till konst, musik och film. Detta ger (500) Days of Summer ytterligare en dimension. Filmen mättar även den kunskapsrike åskådarens behov och får denne att känna sig träffad, om än på en annan nivå, än den allmänna åskådaren.

Soundtracket då? Regina Spektor, The Smiths, Doves, Black Lips, Simon & Garfunkel, Feist, Wolfmother och Mumm-Ra med mera. Det går knappt att bli bättre, en underbar blandning av känt och okänt. Musiken har onekligen en väldigt stor del i filmen, lyssna och upptäck.       

Marc Webbs debutfilm är sannerligen en modern och gripande romantisk film som gemene man ej bör gå miste om.

(500) Days of Summer har premiär den 23 oktober på utvalda biografer i Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala. Gå dit, låt er förföras av kärleken och drunkna i Zooey Deschanels vackra blåa ögon. Det är värt vartenda litet öre.

Trailerkoll: Splinterheads

Av: Alexander Forsén

Efter 500 days of summer kommer Splinterheads. Har ännu inte ett premiärdatum i Sverige men vi kommer verkligen hålla koll på den här filmen.

Boy A

Av: Elisa Norberg

När fick du en andra chans? Kommer du ihåg vad du gjorde med den? Kommer du ens ihåg varför du fick den?

I Boy A har Jack Burridge väntat på en andra chans i 10 år, för att få känna sig levande igen och för att få glömma de minnen som plågat honom under åren i fängelset. Alla andra utanför har också väntat, men för att berätta att han egentligen inte är värd den chansen. Att han aldrig ska få glömma det brott han en gång begått.

Boy A är en vacker och under ytan en tragisk film, men där det redan i första scenen går att sympatisera med den sköra karaktären Jack, spelad av Andrew Garfield. I det kala rum Jack sitter i med sin övervakare, som kommer att agera som en slags fadersfigur, går det inte att känna av någon oro i honom för vad som väntar utanför utan istället en förväntan i hans blick om att få börja det nya liv han förbereds för. Jacks historia från förr som filmen spelar upp för åskådaren är genom Jacks suddiga återblickar som den då 14-årige Eric Wilson, och får oss att begrunda på den tunga ryggsäck han fortfarande måste bära på efter alla dessa år men trots det försöker leva med. Bilderna i återblickarna speglar de skuldkänslor han troligtvis kommer få leva med resten av sitt liv vilka förstärks av media, de som påminner om det monster som nu blivit frisläppt från fängelset.

Skyddad av sin nya identitet får Jack ändå uppleva hur det är att vara fri och ha ett vuxet liv, men frågan är hur länge?

Baserad på en novell av Jonathan Trigell, och med inslag av element från ett liknande fall som hände i Storbritannien i början av 90-talet, är Boy A en film som behandlar temat rättvisa och förlåtelse. Den som tittar på filmen får en inblick av hur det är att vara på den andra sidan, känslan om hur det är att vara jagad för en skuld som är betalad och att kämpa för att försonas med sitt förflutna. Det är en film som visar en ung mans kamp för botgörelse och hoppet om förlåtelse för något som många tycker är oförlåtligt. Men framförallt är det en film som får dig att tänka på om när en brottsling har sonat för sitt brott och återigen kan ses som en människa. Om det ens går.