Det vita bandet

Av: Alexander Forsén

Skrämmande händelser skakar en liten by i norra Tyskland. Omänskliga och förnedrande händelser som förtrycker oskyldiga och svaga.

Hur vuxna, framstående män kuvar sina fruar och barn.

Denna svartvita film är en perfektionists verk. Skådespelarna gör en enastående insats, i synnerhet barnen. All glädje och varenda tår är makalöst genuint. De spelar som om det är på riktigt, på liv och död. Med en säker ton har Michael Haneke skapat en film där varje scen är nödvändig. För att försöka få oss att förstå, vad som egentligen pågår. När auktoritära fäder agar sina barn och är respektlösa mot kvinnor. När våld och rädsla är lika självklart som sömmar i ett lapptäcke.

Men, allting börjar hemifrån. Våld, kränkning och härskarteknik sker på platser där man egentligen ska känna sig trygg. Den här filmen illustrerar uppfostrings- och familjekulturer som kanske var roten till fascismens och nazismens framväxt. Var skulle annars den omänskliga ondskan och hatet gro?

Och det är kanske ödets ironi att jag och mitt sällskap väljer att ta en promenad istället för att åka kollektivtrafik hem. Eftersom vi på vägen möts av ett knytnävsslag.

Det är uppenbart att slaget kommer från gärningsmannen, men var kommer den obegränsade ilskan och hatet ifrån?

Det är kanske så det är.

Allting börjar kanske hemifrån.*

* Föräldrarnas roll är central. Om föräldrarnas möjligheter att ge barnet god omsorg är begränsad till exempel på grund av missbruk, psykisk sjukdom eller om föräldrarna i övrigt har svårt att utveckla goda känslomässiga relationer till barnet påverkar det barnets risk för att utveckla kriminellt beteende. Det gör också olämpliga uppfostringsmetoder, skilsmässa med mera. – Brå – Brottsförebyggande rådet – Vilka barn blir kriminella som vuxna?

A Serious Man

Av: Tobias Johansson

Nyss hemkommen från en öl och årets ”suprisemovie” på Stockholms filmfestival har filmen fortfarande inte riktigt lagt sig till rätta, det infann sig en konstig och dyster känsla i magen efter att man lämnade biosalongen. Filmen i fråga visade sig, efter mycket om och men, vara bröderna Coens nya film A Serious Man, en svart och tragisk komedi om en judisk familjefar i 1970års medelklassamerika.

Eftersom bröderna Coen tillsammans med Quentin Tarantino, av de (nya) aktiva filmskaparna som finns att tillgå, är de som jag själv håller högst i kurs blev jag naturligtvis överlycklig av att helt plötsligt infinna mig i en biograf som visar deras senaste film en dag innan den får premiär i Sverige.

Inte visste jag vad jag skulle förvänta mig heller då Bröderna Coen har en tendens att ständigt utforska nya grunder och genres inom filmens värld istället för att fortsätta producera nya filmer inom samma område (läs gärna: Roland Emmerich, som i dagarna har varit aktuell med sin nya film 2012.) Till min förvåning visar det sig att A Serious Man bygger väldigt mycket på religion och just då den judiska religionen och mytologin. Man skulle kunna säga att A Serious Man helt enkelt är en berättelse om Job, som i gamla testamentet utsätts för Guds prövningar, fast utspelad i modern tid.   

Dock finns den härliga Coen-andan med svartkomik och humor fortfarande kvar och mixen av detta lyften filmen ytterliggare ett steg      

I och med detta kan jag lova er att hur dyster och tragisk det än må vara så kommer ni skratta. A Serious Man har Sverigepremiär den 25 december. En Coenfilm bör ej missas, tag chansen att se den på bio. Det blir så mycket bättre då.