Det vita bandet
Skrämmande händelser skakar en liten by i norra Tyskland. Omänskliga och förnedrande händelser som förtrycker oskyldiga och svaga.
Hur vuxna, framstående män kuvar sina fruar och barn.
Denna svartvita film är en perfektionists verk. Skådespelarna gör en enastående insats, i synnerhet barnen. All glädje och varenda tår är makalöst genuint. De spelar som om det är på riktigt, på liv och död. Med en säker ton har Michael Haneke skapat en film där varje scen är nödvändig. För att försöka få oss att förstå, vad som egentligen pågår. När auktoritära fäder agar sina barn och är respektlösa mot kvinnor. När våld och rädsla är lika självklart som sömmar i ett lapptäcke.
Men, allting börjar hemifrån. Våld, kränkning och härskarteknik sker på platser där man egentligen ska känna sig trygg. Den här filmen illustrerar uppfostrings- och familjekulturer som kanske var roten till fascismens och nazismens framväxt. Var skulle annars den omänskliga ondskan och hatet gro?
Och det är kanske ödets ironi att jag och mitt sällskap väljer att ta en promenad istället för att åka kollektivtrafik hem. Eftersom vi på vägen möts av ett knytnävsslag.
Det är uppenbart att slaget kommer från gärningsmannen, men var kommer den obegränsade ilskan och hatet ifrån?
Det är kanske så det är.
Allting börjar kanske hemifrån.*
* Föräldrarnas roll är central. Om föräldrarnas möjligheter att ge barnet god omsorg är begränsad till exempel på grund av missbruk, psykisk sjukdom eller om föräldrarna i övrigt har svårt att utveckla goda känslomässiga relationer till barnet påverkar det barnets risk för att utveckla kriminellt beteende. Det gör också olämpliga uppfostringsmetoder, skilsmässa med mera. – Brå – Brottsförebyggande rådet – Vilka barn blir kriminella som vuxna?