Zombieland

Av: Johan Benjaminsson

När man ser trailern till ”Zombieland” kan man tro att det är någon nörd som fått lite för stor budget för sin zombiefilm. Men faktum är att det var en väldigt snygg, välskriven och på sina ställen nästan lite djup film.

Huvudpersonen spelas av Jesse Eisenberg som för mig är en ny uppenbarelse. Han spelar en nördig kille med clownfobi och gör det väldigt bra. Hans framtoning påminner lite om Michael Cera fast med en lite rappare käft. Jag har en stark känsla av att vi kommer att få se mycket mer från honom. Något lite fnissigt är att den enda fakta om honom på imdb i skrivande stund är att hans mamma jobbar som professionell clown och i filmen är hans nemesis just en clown.

Övriga personer i filmen är Woody Harrelson som vi senast såg som den blinde vegetarianen Ezra i ”Seven Pounds”, Emma Stone från bland annat ”Supersugen”(Superbad) och ”The rocker” och Abigail Breslin från ”Little Miss Sunshine”.

Denna film har ett av de coolaste intron jag sett. Metallica och zombiedreggel i slow motion är verkligen ett vinnande koncept. Huvudpersonen har en regelbok han följer och uppdaterar under filmens gång. I introt presenteras dessa regler som också poppar upp på olika kreativa och snygga vis under hela filmen.

Upplägget påminner faktiskt en del om ”Dödligt Vapen” med en galning (Woody Harrelson / Mel Gibson) som mår som bäst när han får dämpa sina känslor genom att kötta zombies och en motsats (Eisenberg / Danny Glover) som vill göra allt enligt regelboken. Och visst är Zombieland en fartfylld zombiekomedi med en hel del köttgnagarscener men den har också ett upplägg som skulle fungera precis lika bra i ”road trip”-film eller som sagt en actionkomedi från åttiotalet . Med andra ord en zombiefilm med extra allt.

Antar att det är obligatoriskt att jämföra filmen med ”Shaun of the Dead”. Skillnaden mellan ”Shaun of the Dead” och ”Zombieland” är att ”Shaun of the Dead” är en parodi på zombiefilm medan ”Zombieland” är en renodlad zombiekomedi. Likheten är å andra sidan att båda lyckats behålla värmen i denna genre där filmerna lätt antingen blir för humorbefriade eller för oseriösa och kalla (typ ”Scary Movie” och resten av filmerna med stor röd text som slutar på ”movie”).

Även om man inte är fan av genren är det här en väldigt underhållande film. Filmen kanske faller dit på lite klichéer men det gör ingenting för när eftertexterna rullar känns det ändå nästan som att ha åkt en bergodalbana som tagit slut alldeles för fort.

Juno

Av: Alexander Forsén

Du måste ha bott under en sten för att missa hajpen om Juno. De som talar extra högt om Juno är de som gillar Garden State och Me and you and everyone we know. Det finns såklart undantag.

Foto: Copyright Twentieth Century Fox 2008, All rights reserved

På bion noterade jag att jag var den ende av manligt kön som frivilligt satte sig ner i biostolen för att se det som DN kallade för tjejkomedi de andra hade kommit dit troligen ofrivilligt ditsläpade av sina flickvänner. De av kvinnligt kön var majoritet i salongen. Under själva filmen så utgjorde tjejerna mer eller mindre en kör av ”Naaw”-ljud i hela biosalongen tätt följt av mitt skratt på grund av situationens komik.

Allting börjar omgående, det visar sig att Juno (Ellen Page) är gravid. Hon bestämmer sig för att behålla barnet (eftersom fostret redan har fått naglar) och tänker adoptera bort den till den perfekta familjen. Lättare sagt än gjort. Ett barn är inte något man bakar under en natt, en perfekt familj är inte så lätt att hitta.

Filmen är estetiskt tilltalande och jag kommer på mig själv att skratta åt detaljerna. Trots det oroades jag över replikerna som är väl genomtänkta och är så pass väl formulerade att de överträffar verkligheten, jag tänker på Gilmore girls standard. Men sen lossnar det. Till skillnad från Gilmore girls har manusförfattaren Diablo Cody tänkt igenom handlingen så väl att filmen inte kommer gå till historien för att bara leverera punchlines. Hon återkopplar lustigheter som är värda att återanvända och det uppskattar publiken, i stand up-världen kallas det callback.

Det Juno erbjuder är 90 minuter kärlek, den kommer inte förändra ditt liv men kanske på hur du ser på komedier. En smartare komedi än Juno är svår att hitta i filmmörkret 2008.